We must have a longing to live
a longing not to be stifled
in the grey rhythm of habit
and to sit as mummies
with dead eyes
We must all in the dark wall
have some insidiously hidden bricks
which at requirement
can be taken away to open a view
towards the vast sea
| Den här dikten gav mej min mamma Märta. Hon använde den till tröst när tankarna var mörka.
Jag har haft samma bruk av den. I tonåren översatte jag den till engelska, det kändes väl mer rätt, i
linje med alla engelska sångtexter man hörde. Om den inte riktigt stämmer överens med det svenska originalet,
så får ni se det som min tolkning. |
